Micropop

I trappuppgången i mitt hus, på första våningens fönsterkarm, har det utvecklats en slags byteshandel. Allt det folk inte vill ha ställer de ut där. Koppar, böcker, bestick, leksaker, krukväxter. Ibland är det tomt, ibland fullt, t.ex. av de där små plastfigurerna som man knåpar ihop efter att ha ätit upp sitt kinderägg ("spiel spass und schokolade!"). Man kan till viss del inreda sitt hem men sådant man hittar på gatan här, jag har ett bord, två stolar, böcker och filmer, som någon annan inte saknar.

När jag flyttade till Berlin 1996, var det en av de första sakerna jag fascinerades av. Anarkin härskade i motsatt till den, som man föreställde sig, "tyska ordningen". Ett faktum som väl ingen har undgått vid det här laget. Men jag minns hur jag då förundrandes över gamla badkar och toalettstolar som stod oberörda på kullerstenarna bland trasiga fasader och trabanter på Chodowieckistrasse i Prenzlauer Berg. Att folk tutade och skrek i trafiken, att barerna aldrig stängde och att det kändes som man kunde göra nästan vad man ville.
Idag stod en röd, lite sliten men oöppnad förpackning med micropopcorn från USA på fönsterkarmen på första våningen.
Länge leve byteshandeln!