torsdag 27 oktober 2011

Kunst

Oskar, en av mina brorsöner, var inte gammal när han på frågan "Vad gör du?" svarade "Jag håller på". Punkt. För vi gör ju det, vi håller på. Fyller vår tid. Och mycket av min tid går åt till att producera ORD, fundera på hur jag kan blåsa liv i idéerna om film, text och bild. Hur jag kan skapa än det ena än det andra. Och när jag mitt uppe i skrivande och projektformulerande läser en mycket ung E.M. Ciorans text från början av förra århundrat måste jag dra lite på de där smilbanden.

"Varför kan vi inte vara instängda i oss själva? Varför jagar vi uttryck och form och försöker tömma oss på allt innehåll och systematisera något som är kaotiskt och rebelliskt? Vore det inte mer givande att hänge sig åt sitt inre flöde, utan att bry sig om att objektivera allt, och begränsa sig till att njuta av allt sitt inre virrvarr, av all inre upprördhet? Då skulle vi förnimma den andliga erfarenhetens hela inre växt rikare och intensivare. Alla slags insikter skulle blanda sig med varandra och blomstra i ett fruktigt överflöd." (På förtvivlans krön, sid. 11)

I brist på ett inre andligt lugn och med tvivel om hur väl överflödet skulle blomstra, måste jag genast formulera en bloggtext, objektivera och rikta mig UTÅT.

Jag skriver, alltså är jag.

söndag 9 oktober 2011

The times they are a changin


Förändringen. Med stort F. Verkar liksom genomföras om nätterna av små nästintill osynliga doozrar - de där flitiga, ständigt arbetande och aldrig klagande, turkosa byggarna i åttiotalsbarnprogrammet Fragglarna - de bygger hus, knackar sten och breddar gator. Och Berlin är aldrig sig likt.

Gentrifieringen har pågått under många år. Men först nu är insikten om dess homogeniserande effekt "in aller Munde". I kommunalvalet häromveckan var kommersialisering, hotellflöde och privatisering viktiga valfrågor. För det skulle ju vara förtjusande, men det är inga små pastellfigurer med rosa näsor som bygger om Berlin. Och man måste värna om mixen av högt och lågt, om Berlins platser och priser som erbjuder möjligheter för mycket. Värna om Berlin i långsam förändring. Och hur man ska göra det är det många som funderar på. I senaste ETC intervjuas några berlinare som protesterar och tycker, jag bland andra.

Och alldeles frukostöverraskande läste jag mitt namn i en TAZ-artikel om förändringen av Rosenthaler Platz. Författaren hade sett min dokumentär "Berlin. Brunnenstrasse" som man kan låna ut på vårt bibliotek, en bestående favoritplats i kvarteret bara ett stenkast från hotellmyllret. Och som vanligt tänker jag, bevara mixen!