onsdag 16 november 2011

Sällskap med andra sidan

Jag har två nya vänner. De får mig att le. Och tröstar mig. De har en liksom vis och ändå barnaöppen syn på världen. Jag känner mig hemma i deras ord. Om det stora och obegripliga. Om det lilla och nästan osynliga. Blommorna och havet. Förgängligheten och sången. Augustimånader, ensamhet, skrivkramp och vardagslycka.

Umgänget med Göran Tunström och Tove Janson är ljusglimtar när jag vaknar, nästan somnar eller är på väg till jobbet, på en tunnelbana genom Berlin flera år efter båda deras död. Oväntade metaforer och kloka enkelheter snirklar till min dag. Hälsningar från andra sidan. Orden är eviga. Och jag tänker på ännu ett gravstenscitat från min kyrkogård. "Wenn die Zeit endet, beginnt die Ewigkeit".

När tiden är slut, börjar evigheten.