tisdag 23 oktober 2012

Mopsen och Narnia

En grymtande liten hund går vilse i det öppna kontorslandskap där jag tillbringar hälften av min arbetstid. Mopsen tillhör henne som har tatuerat armen med 'borta bra, men hemma bäst' på många språk. Runt mig spanska, holländska, italienska, franska, amerikanska, ryska, portugisiska. Mycket högljudd spanska. Kaffets styrka debatteras - beroende på vilken nationalitet som kokat den senaste kannan - den kvava luften, de sorgsna benjaminfikusarna, de kryptiska texterna som ska översättas. Vi sjunger heltäckningsmattans lov och ljudnivån är dämpad, tills den plötsligt bryts - italienaren berättar om senaste Wagneruppsättningen, spanjoren om maratonloppet, ryskan om sin yogasemester. Någon borstar tänderna. Sedan skärmkoncentration. Ventiler, kontramuttrar, slangkopplingar, uppsugningsanordningar. Man lär sig känna igen steg. De skolösa, de hasande, de hårda hälarna och de höga klackarna.

När jag på hemväg svänger in i Tiergarten, över den lilla bron som nästan är igenvuxen av grönt, fantiserar jag om Narnia, om sagovärldar med fallande löv, sprakande färger och mystiska vattendrag. Goda féer och talande lejon. Ibland, i skymningen, när ljuset faller snett, är jag liksom ensam i den stora parken, som under och efter andra världskriget var totalförstörd. Nu andas träden evighet igen. Löven flyter på vattenytan, kaninerna är orädda, ett träd alldeles gult och ingen syns till. När jag sedan fortsätter genom Brandenburger Tor, bland bierbikes, talande berlinbjörnar, soldatkopior och turisthorder, sitter tidlösheten kvar i luggen, på nästippen, i fingerspetsarna.

onsdag 3 oktober 2012

Mörker och monster

Vaknar om natten och följer skuggornas dans i taket. Bilarnas strålkastare glider över väggarna. Allt har förlorat sin färg. Jag blundar och vet att sömnen kommer. Rensar mina rum från oro. Tänker på havet.

Jag tycker om när skymningen gör dagarna blå. Eller stänker guld över hustaken. Och när gryningen lovar nytt. Det är om natten som man kan jagas av vargar, ridas av sömnlöshet. När skuggorna blir monster och krav. Mörkret sipprar in och ångesten tar över. Jag har sett det hända.

Sömnlösheten besöker oss alla ibland, ofta går det över. Men nattens oro kan också växa sig övermäktig, den kan vara ett uttryck för djup ångest, depression och sluta drastiskt. Det finns ett nystartat initiativ för att hjälpa personer i förtvivlan, för att sprida kunskap, bryta tystnaden och förhindra självmord. SJÄLVMORDSUPPLYSNINGEN är ett långsiktigt projekt som drivs av föreningen Psykisk Hälsa. Syftet är att minska antalet självmord. De ger stöd och har råd, tips, information. Sprid gärna detta vidare.

Och en artikel om hur man kan minska självmord.

Språksallad och lovsång


Går den toviga vägen uppför Mauerparks höjd. Det vimlar. Som vanligt. Språksallad och ljudmattor. Trummor, karaoke, videoinspelning i solnedgången. Gungorna svingar högt vid graffitivägen och TV-tornet sprakar på avstånd. Inget nytt under solen. Alla vill komma hit. Nu finns en film om den slitna parken, som en gång var ingemansland. Mauerpark - The Movie.

Fortsätter i min egna värld bland andra. I luren har jag vännen som pratar om bilpooler och Italienresan. Kullersten och välbekanta gator. Hör musik från den slitna kyrkan och går in. Bland söndagsfolket, familjepromenaderna, finfikandet, loppishandlandet och allt det andra, en nästan tom gudstjänst. I det orenoverade och råa kyrkorummet sitter ett tiotal personer och levande ljus är tända. Längst fram sjunger en man med akustisk gitarr, lovsånger till Jesus i singer-songwriterstil. Lyssnar en stund och ser den sista solen sjunka genom de målade kyrkfönstren innan jag köper mig en påse sega, pastellfärgade sniglar och går hem.