Frossa varm frusen och med ett dovt täcke över pannan. Ännu en av de sista varma dagarna. Och ute gråter barnen, eller äter glass, eller vinglar på cykel. En snäll söndag. Bara ben och sandaler, senapsgult och svalt, blommigt och färgstarkt, spetsigt och långa klänningar. Och jag vill vara lite av allt.
Jag har för många dokument öppnade samtidigt. Söker hemsidor, lyssnar på svensk webbradio, lyssnar på tysk webbradio, ångrar mig. Sätter på musik. Antecknar listor i en bok, öppnar worddokument med andra listor. Samlar gamla texter, skriver nya. Klipper lite film. Svårt att vila. Vill göra allt, samtidigt. Bokhögarna med halvlästa böcker vid sängen växer, otålmodigt sökande efter de viktigaste orden. De som får mig att färdas. Som gör allt större. Som gör allt lättare. Och jag läser i en efterskänkt damtidning om de nya möjligheterna, att både vara journalist och musiker, konstnär och egenföretagare, författare och filmare. "Det är ok att vara rastlös idag". Många bollar i luften. Och jag får lite ont i magen av det kravfyllda mångsysslandet. Fast jag allra helst vill ha rum och tid och plats för massor. En filmutrustning här, en symaskin där, ett staffli någonstans, skrivböcker utan listor, fixhörn och pillhögar, filmhäng och lästimmar. Och så lättjefull, dansfylld lathetstid utan ände. Pausar och klumpar. Livet liksom.
Alla får plats. Allt är möjligt. Håller fast vid det ändå.
