Där du är

Jag går. Pastellkväll och träningsvärk. Kullerstenar och gulbleka fasader. Tiden rinner förbi mig. Och jag droppar vidare. Norrut. Över gränsen, till Wedding. Husen är lägre och fyrkantiga. Fotbollsplaner och tegelsten. Öppnar den tunga dörren till St. Sebastian kyrkan. En katolsk mässa på kroatiska. Vita långa dräkter, levande ljus, dunkelt, varmt och många troende. Die Vorabendmesse. Jag backar tillbaka, ut i ljuset.

Där en lekplats, mammor. Fotbollshojt. Tar sats över gatan, hamnar i högt ljust gräs. Möter damer med hundar. Går där muren gick. Platt, hög himmel. Allt på avstånd. Tonåringar på bänk. Vita sneakers och en grå peruk. En äldre kvinna med rullator, tjuvröker, kanske. Ett ålderdomshem, mammor, pappor, en docka, barnbarn. Muren svängde till vänster, jag svänger efter.

Rostiga stänger påminner om en gräns. En stenplatta i marken för ett "Okänt offer för skammuren, 1962". Har gått förbi många gånger, utan att se. Går söderut. Min gröna kyrkogård. Sätter mig under ett träd och läser om minnen, sorg och ting. Är där. Precis där. Oensam.