"Ach ja, ein Käffchen nehme ich". Säger den vänliga hantverkaren som ska måla över vattenskadan som drabbat många av Berlins gamla hus efter denna snö- och isrika vinter. I vita snickarbyxor och dammiga glasögon på näsan funderar han över väggens färgton och konverserar mig oavbrutet på den grovgulligaste berlinskan. Och de är förtjusta i diminutiven. "Machen Sie sich kein Köpfchen, das ist kein Problemchen". Det finns en omtalad och kantig hjärtlighet som det tar sina tysklektioner och sina berlinmöten för att hänga med på. Men det lönar sig när man blir kallad "Herzchen" av den lockiga men vreda försäljerskan i bageriet och kan köpa sina "Schrippen" utan att göra bort sig. "Brötchen jibt dit hier nich, hier jibts nur Schrippen!"
Jag googlade Berlinska och hittade "Backfeifenjesicht" - ett ansikte som vid första anblicken borde få sig en snyting. Tänker på Khadaffi och radioaktivitet i havet.
Berlinska - Tyska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar