Står länge under varm dusch för att bli av med den blötruggiga känslan efter en dag på loppmarknaden vid Mauerpark. Tillsammans med regissörsvännen och filmfestivalkillen försökte jag tjäna några extra euros på utsorterade paltor som bott i en fuktig källare alltför länge. Klockan nio är det egentligen för sent att börja och medan vi packar upp, rycks det i våra påsar och frågas efter målarfärg, parfym, elektronik och guld. Experterna, eller vad man ska kalla dem, kommer tidigt. Under förmiddagen drar Christianes plastorkidéer och babyfiltar från senaste filminspelningen till sig de äldre damerna. Under eftermiddagen, när turisterna och klubbfolket vaknat, blir vi av med egna gamla loppisfynd, ärvda blusar och slitna jeans. Och regnet faller och folket strömmar till. Ofta står en brokig klunga vid vårt färgglada bord och det pillas, kollas och prutas.
En grön jacka med cigaretthål som jag sörjer lite går till en liten spanjorska, en sjuttiotalsklänning hamnar hos en belgiska och ett armband (eller var det en gardinupphängning) hos en äldre svenska. Våra loppor sprids för vinden och jag fascineras lika mycket över hur någon blir smått förälskad i ett av mina välanvända plagg, liksom över det totala ointresset inför egna gamla favoriter. Inför nästa gång har vi klurat på framgångsrika loppisstrategier och är snart på plats igen, tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar