Och den sipprar iväg igen. Tiden. Maj är här men våren har kommit av sig. De nakna rumporna som började vädras på Tiergartens gräsmattor är påklädda. Fast turisthorderna låter sig inte avskräckas. Vid Brandenburger Tor kan man få sitt pass stämplat av DDR-soldater, åka häst och vagn, cykla på en cykel med alla sina vänner, beundra panflöjter, glittriga pantomimer, indianhövdingar eller glad streetdance.
Ett Londonbesök har virvlat förbi i sekt och sparrisrus. Förstamajfirandet var mindre upploppsbenäget än tidigare år och en nassedemonstration stoppades innan den hann komma igång. Tusentals Berlinare satte sig i vägen för högerextremister som försökte marschera genom Prenzlauer Berg. Tack och lov! Jag skäms över att jag försov mig efter en natt i en Neuköllnkällare. Men min näve är alltid knuten mot fientligheten mot det som verkar främmande. Fremd ist der Fremde nur in der Fremde. Eller som konstnärinnan Pipilotti Rist skrev, Geburtsort ist Zufall.
Jag lyssnar på fågelsång under blek himmel och tänker viktiga flyktigheter. Letar som vanligt efter den perfekta läppstiftsnyansen som jag sedan sällan använder. I tvättmaskinen färgas det blått, fast min sanna kärlek är rött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar