Och mildvindarna smeker kinden. Och ljuset stannar längre. Och syrenerna är tidiga i år. Ingen årstid bryr sig om din saknad. Men vårvärmens gräs är mjukt när jag faller.
Ett år sveper förbi och jag famlar stilla. Vänjer mig vid tomhet, men inte en dag utan längtan. Sorgmoln utan svärta och saknadsstråk i varje solstrimma. Så är livet nu. Leva och låta dig vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar