Och grenarna är nakensvarta och mot asfalten klibbar gullöven i tjocka lager och duggregnsmörkret smetas ut av gatljus och jag undrar om något annan än Berlinhimlen ser mig cykla hemåt.
Jag tänker på vad gatorna här har burit. Träden som sett historien och husen som har hört hårresande. Undrar hur de orkat och tänker på vännen Berlin som Jonas skrev om. Och tornet blinkar outtröttligt och kvällsluften omfamnar obemärkt. Jag är inte ensam den sista biten uppför backen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar