Jag tar en eftermiddagskaffe i solen efter att ha klistrat timmar vid skärmen i översättningssyfte. På café Raja Joseppi, korsningen Rheinsberger och Brunnenstrasse, dricks öl, äts boulette, turistas och berlinas. Grannen passerar med en dammsugare, lillkillen släntrar förbi med lillasystern, han bär hennes rosa väska och de lyssnar på turkisk pop ur mobilen. Medan den fräsiga servitrisen i afro plockar undan retrokaffekoppar, kommer bartendern från hörnkrogen mittemot förbi. En lite äldre dam i rödfärgat, kort hår. "Hallöchen" hälsar hon vardagsvant. "Na Hallo, wie geht's?" svarar afroservitrisen. Hon får en något plågad blick till svar. "Na. Es muss." De nickar och förstår varandra. "Naja. Es muss halt". Berlinska vardagsfraser. Bartenderdamen korsar gatan och börjar sitt kvällsskift. Det måste. Livet. Gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar