Till himlen

Kom cyklandes från Schwedterstrasse och närmade mig ett oöversiktligt hav av människor som söndagsvimlade runt Mauerpark förut. Gränslöst med turister, musikanter, försäljare, gräsmattssittare, glassätare, barn, hundar. Tog en runda på den ständigt växande loppmarknaden och blev som vanligt komplett "überfordert" och kunde inte längre skilja guld från skräp. Jag gick och gungade lite istället.
Mauerpark var ingenmansland förut. Muren gick längs Bernauerstrasse, svängde sedan norrut och var gränsen mellan Prenzlauer Berg och Wedding. Man kan se hur husen liksom huggits av längs Bernauerstrasse på östsidan. Sekelskifteshus som nu är renoverade i pastellfärger, men som alla har en fönsterlös fasad norrut. Man rev husen som låg närmast muren och behövde ett speciellt tillstånd för att bo så nära väst.

Mauerpark är knappast en fin, men väldigt omtyckt park. Det trummas mycket, alla tider på dygnet. Längst upp på en höjd vid kanten av parken finns en vältaggad graffitiväg och högt monterade gungor som man får plats i. Jag gungar och sjunger där ibland. Man har utsikt över parken, östfasaderna, TV-tornet, de åttiotalsrenoverade husen i Wedding. Och når nästan upp till himlen.