Berlinodysée

Svänger ner till höger, rullar över rejäla, gamla kullerstenar som får hela cykeln att ljuda och alla små lösa delar att spela som ett klockspel när jag sneddar över trottoaren mellan skatebordramper, den lilla osynliga platsen med rosenbuskar där det dricks billigaste Sternburg Pils och kyrkogårdens tegelmur. Ut på Invalidenstrasse, mellan spårvagnsspår, parkerade bilar, hetsiga tyskar bakom ratten, och cyklister av alla storlekar och fart, förbi sjukhuset Charité, Naturhistoriska museet där uppstoppade djur dammar, konstmuseet Hamburger bahnhof, där unga förmågor trängs med Warhol, Beuys och Rauschenberg, mot den nya centralstationen Berlin Hauptbahnhof som trots sin placering mittemellan allt, aldrig är folktom.
Ett liksom konstgjort landskap öppnar sig där Potsdamer Platz metropolisfuturistiska siluett avtecknar bakom nybyggda kanzleramt och abgeordnetenhaus, och den snitsigt restaurerade riksdagen och välputsade Brandenburger Tor. Jag trampar målmedvetet mellan farliga taxibilar och vilsna turister för att svänga ner på den nyanlagda strandpromenaden, där båtturernas guider dånar berlinanektoder från Sprees vatten och hundar, flanörer, cyklister samsas. Förbi slottet Bellevue där Tysklands konservativa president Köhler huserar, mot Siegessäule, mer kärleksfullt Guldelsa, som restes efter ett gäng krig mot Frankrike och som sedan ett par hundra år guldglänsande blickar över Berlin. Genom Tiergarten, där kaninerna, rävarna och de som vill förbli osedda anas i skymningen och där det grillas i solen på gräsmatta och över kol i grill.
Fortsätter förbi tekniska universitetet med sikte mot olympiastadion, men svänger av på Wilmersdorferstrasse, en shoppinggata utan stil och charm, där "4-Text Technische Übersetzungen" ligger på femte våningen i en fabrikslokal. En brokig blandning utlänningar från världens hörn dricker billigt pulverkaffe med mjölk som är hållbar i flera månader och översätter traktormanualer som om ingen morgondag fanns. En stor och en liten hund nosar runt bland datorerna. Timmarna går och högarna av otryckta handböcker med beskrivningar av motorers innanmäte blir bara fler.

På hemvägen, under guldlila himmel och kanske med en och annan regnskur, får man se upp för klungor av Berlin-on-bike pensionärer som bara har sevärdheter i sitt sikte, cateringbussar parkerade på cykelvägen för de många filminspelningarna av tyska söndagsdeckare i Tiergartens buskage, uttråkade poliser som kontrollerar cyklars trafiksäkerhet och uttråkade feierabend-bilister som hänsynslöst bara vill hem. Vägen till och från jobbet är inte sällan en ganska uppiggande Berlinodysée.