Gult solnedgångsljus över blålila barockmoln en onsdagseftermiddag i januari 2012.
Skuggor på mina väggar. Tvättmaskinsrumlande och radioskvalande. Många böcker på skrivbordet, lästa, olästa, oskrivna. Och en pinfärsk, klarröd kalender. Helt ovetandes om de kommande tolv månaderna. Tiden och rymden och alla obegripligheter. Som får plats i en bok med mjuka, djupröda pärmar. Året som precis börjat är liksom snällt, oskrivet, en cirkel som ska dras. Inga stora katastrofer än, förutom de ständigt pågående. Dagarna blir ljusare, minut för minut. Stormarna drar förbi. Och återvänder. Löften om nytt. Barn som ska födas. Tonåringar som blir äldre, vuxna som kanske inte blir vuxnare. Närhet och saknad. Allt kommer att få plats. Tvåtusentolv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar