En endaste stjärna flörtar med mig ovanför hustaken och blinktornet. Natten är stilla och svartblå. Har druckit kroatisk snaps med en vän som inte förstår sig på Jenny Wilsons genialitet, en vinyl som gått varm hos mig. Kanske skulle jag ägnat mig åt musik, den sinnligaste konsten som snirklar sig runt den innersta snårigaste skog och aldrig lämnar en ensam. Såg henne på konsert i Göteborg en vecka efter att allt som varit tagit slut. I en alldeles levande känsla av fullkomlig overklighet. Där jag inte ville vara men musiken bar mig. För vissa saker tar aldrig slut.
Jag fortsätter att cykla i guldigt kvällsljus och författa texter som aldrig kommer på pränt, om efterkrigsstölder, timslånga utställningsköer och det obeskrivliga skymningsljuset. Fortsätter att undra, och gilla läget. Dricker min kaffe med mjölk och äter mitt bröd utan smör. Och okynnestar en sked nutella. Och ännu en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar