Naglarna kameleontade från oranget till grönt. Det sticker lite i ögonen, men piggar upp. Molnen tussar, tidningen flyger, kaffet smakar välling av mjölken som nästan kokade över igen. En långhårig mops bär torkade löv i pälsen och kvällarna mörknar.
Som vanligt cyklar jag. Kullerstenar, trottoarer, spårvagnsspår, guidegrupper, biltjut och bussvängar. Det byggs och sprinklas i torrhet sommar. Trampar förbi guldelsa som är iklädd reklamkjol och byggnadsställning. På väg till jobbet har jag ofta sett en äldre dam i grälla åtsittande kläder, lite böjd och med handväska, stå vid vägkanten mellan parken och parkeringen och spanat från det som en gång var stråket för prostituerade i Berlin. Igår stod där ytterligare en kvinna i samma ålder. Med lång klänning, stor illgrön fluga och slitna änglavingar. Hon var stoltsträckt och hennes blick sa att jag inte ska glo så, när jag vände mig om för att försäkra mig om att det verkligen var något änglalikt jag såg. En onsdag förmiddag i juli. Det pågår saker som jag inte vet någonting om.
Annars debatteras här om hårdare straff för elvaåriga langare, ekonomiministerns olika tokuttalanden och vem som bär skuld för tragedin i Duisburg. Någonting gick rejält tokfel där efter alla olycksbefriade technoår, men ingen vill ta ansvar. 1997 var första gången jag besökte Love Parade. Då började den i väst, antalet anhängare var överskådligt och vi vippade sakta ner genom Tiergarten mot Elsa med en becks i handen, strax förbi platsen där jag igår såg de äldre änglalika damerna. Sol och bas. Friede Freude Eierkuchen var mottot. Sen växte den och växte och blev allt mindre lockande, och allt mer fylld av platsblommor, plasttechno och plastförsäljning. Minns klättrande över S-bahnspår och trångångest sista året jag var där. Tiergarten svällde över åt alla håll då en miljon dansade. Men Berlin är vant vid massor.
Sänder tankar åt nyväckt sorg under solen. Och molnen fortsätter tussa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar