Berlin Väst

Cyklar. Från jobbet till Litzensee, en liten stadsjö som inte är badvänlig, men där det runt runt promeneras, joggas, rastas hund och barn. Sitter en stund vid vattnet och tänker att det här borde jag göra oftare.
Bestiger sedan min svarta votone och trampar med vidöppna ögon runt halva stan. I det gamla västområdet Wilmersdorf ligger boutiquer och italienska delikatessaffärer som är äldre än 15 år, till skillnad från i nytrendiga Mitte. Husen är stora, stolta, utsmyckade med stukaturer och delvis mer slitna än i f.d. öst där det pastellrenoveras hejvilt. Vissa av sekelskifteshusen värms upp med kol under årets kalla månader, beställer man ett ton klarar man sig oftast en hel vinter. Koleldningen i Berlin försvinner sakta men en rest lever fortfarande kvar, lika mycket i forna väst som i öst, just därför att husen inte restaueras så hysteriskt i väst- som i östkvarteren.

I den kvava eftermiddagssolen passerar jag butiken för häst och hundägare, franska patisserier, flickor med fiolfodral, hotell med väskbärare i små runda hattar och uniform. Jag fortsätter via stökiga Kurfürstendamm, där allting är större, mindre exklusivt och turisttätare. Förbi Story of Berlin, en utställning där jag jobbade som guide för några år sedan och försökte förmedla Berlins fascinerande historia till tonåringar som undrade var närmaste H&M låg. Varje halvtimma tog jag med dem ner i en bunker som byggdes i Västberlin under iskall upprustningstid, där en originalinspelning av ett bombangrepp från andra världskriget spelades upp. Därefter fick de lämna det klaustrofoiska mörkret med tusentals sängar, ett minimalt kök och gamla gasmasker och shoppa loss. Jag får en stark vibb av tidigare jobbmornar och oändlig tysk krigshistoria. Skyndar vidare.

Trampar målmedvetet mellan bussar, taxibilar och förirrade utlänningar, mot Schöneberg där regnbågsfanorna vajar högt och läderaffärerna är många. På min väg mot Winterfeldplatz där det torgmarknas på helgerna, kommer jag förbi ytterligare ett gammalt kneg. Castor, ett svenskägt litet hotell där jag stod i baren och serverade öl med skum till tyskar och irish coffee till semestrande svenskar som satt och räknade på hur mycket de skulle tjäna på att handla spriten i Tyskland istället för på bolaget. En höjdare var den årliga gayfestivalen som passerade hotellet och fick skandinaviska pensionärer att fnittra vilt när barrumpade män i läderutstyrslar och transor i blå peruker dansade förbi till poptechno.

Jag ler åt färgglada minnen när jag jag cyklar över Julius-Leber-bron omgiven av stora höstträd och med TV-tornet på långt avstånd framför gråblå molnklungor. Fortsätter förbi Berlins enda vattenfall i Viktoriaparken, vidare i sakta tempo längs intellektuellmyshippieska Bergmannstrasse, super in dofterna asfalt-orientalisk-pistasch-smördeg, avgas-grillad-kyckling, våt-höstlöv-sushi och befinner mig plötsligt långt bort från Tyskland.
När jag börjar rycka i kyrkdörren vid Südstern inser jag dock att det är nog turistat för dagen och fortsätter över kullerstenarna, förbi det ganska nytrendiga Graefekvarteret, vidare nästan till Neukölln och stör Christiane i sitt exceltabellande och blir bjuden på te, vin och trerättersmiddag.