29 oktober, 2009 - 10 år senare

Idag är det tio år sedan som jag, Tove, Nina, Kajsa och Lisa dokumenterade vår dag på de fem olika platser vi bodde då. Fotona klistrade jag upp på genomskinliga A4, zickzackade ihop och monterade på en femkantig järnram och ställde ut på galleri. Ett fotoprojekt om tid och saknad. Vi lever fortfarande inte i varandras närhet och tidigare i veckan bad jag mina vänner att dokumentera just idag. Berlin Dominikanska Republiken Stockholm Köpenhamn Göteborg. 29.10.1999 - 29.10.2009.

"Dagens första bilder. Klockan ringer 8:00. Trött, tungt huvud, mätt. Fortfarande tagen av gårdagens resturangupplevelse på Unsichtbar. Trerättersmiddag i totalt mörker. Alldeles svart, blint mörker. Otäckt. Inspirerande. Vi var uppspelta och helt slut efter 2,5 timmar. Jens sover inrullad i sitt täcke. Golvet kallt. Ute totalgrått. Dimma. TV-tornet syns inte. I badrummet står mamma. Brorsdottern Astrid ligger kvar i sängen. En boll av barbielakan. De har varit på besök i fem dagar. Astrids första Berlinresa. Är lycklig att de varit här. Alltid lite melankoli när någon lämnar. Vi äter frukost vid runda bordet med tulpaner, pratar om den kolmörka restaurangen. Brötchen, svensk ost, te, joghurt, jos. Astrid är trött. Jag kommer ihåg mig själv som yngre, ville aldrig gå upp ur sängen, kom alltid för sent. De packar ihop sig, vi kramas, dörren stängs. Jag är kvar med dator, gammal GP, kallnat te, tysk radio, dimma ute. Borde göra mig klar för jobbet. Bara så trött.

Fumlar, spiller te, lite över datorn, internetsladden åker ut, torka, torrt. Upptäcker damm i CD-öppningen. Man borde alltid damma oftare. Jag undrar vad Astrid tyckte om mitt hem och slänger över en tanke till Mattias och den fina lägenheten de bodde i. Undrar varför han är död. Saknaden snörper för ett ögonblick ihop allt.
Men vi lever. Lägger en tidning under datorn och fyller på téet. Kommer åt någon tangent och firefox öppnas inte längre, tar safari. Bilder av Mattias dansar förbi näthinnan, en tröttsliten Mattias. Måste hämta honom ur mitt inre ibland för att förstå något. Dagen fortsätter. Grå.
Jag läser om kärlek på tunnelbanan, tillbringar timmar på kontoret och ser på hemvägen en ensam såpbubbla på flykt. Lite av den 29:e oktober, 2009 - 10 år senare."

Läs om Toves dag på hennes blogg