En spårvagn av den gamla sorten. Ljusblå. Landshövdingehus och hamnen. Frusen snö och berg. Dimma som lägger sig under solen och ljusen som smetas ut. Göteborg ligger kvar.

Går i trappor med lager av torrt grus och smutsig is. Tar stegen framåt. Ett berg med kantig sten, snötäckt gräs och en kyrka i tegel. Ord som inte uttalas. Fryst tid.

Väsen

Små väsen tassar runt. De gömmer sig i garderober. I doft och musik. Jag tror de lever, fast jag ser dem inte. Överallt skuggor.

Minnnen.

Göteborgsljusen blinkar fast natten är svart. Inte långt bort är havet. Och oändligheten. Allt på en hårsmån. Och överallt väsen.